Del 1
Såhär långt har jag kommit. (Och ja, i brist på annat passande namn använde jag mitt eget).
*
I sista stund såg hon vad han tänkte göra.
”Nej!” Hon kastade sig fram mot den spända pilbågen i Gabriels hand och tvingade ner den mot marken precis innan han avlossade det dödande skottet. Pilen for raka vägen ner i en grästuva en bit bort.
”Vad håller du på med?” Fräste Gabriel.
”Du får inte döda den.” Helena lät nästan chockad på rösten. Gabriel blängde ilsket på henne.
”Vad ska vi då äta hade du tänkt?” Helena bet sig i läppen. Hon hade inte tänkt så långt, men hon kunde inte förmå sig att äta upp den där ensamma stackars hinden trots att magen längtade efter mat. Gabriel verkade läsa hennes tankar.
”Om du stannar här och inte ser på när jag skjuter den, kan du äta den då?” Det var snällt av honom att kompromissa för hennes skull.
”Jag vet inte.” Sa Helena tvekande. I samma stund gav hennes mage ifrån sig ett jämrande ljud, som en ilsken protest mot hennes svar. Gabriel log.
”Jag tar det som ett ja.” Sa han och stegade iväg med pilbågen i handen. På vägen drog han loss pilen ur grästuvan. När han hade försvunnit bland träden satte hon sig ner i en grästuva.
”Jag saknar mataffärer.” Gnällde hon. Restauranger, take away, pizza, hamburgare… åh jag saknar till och med Mc’Donalds! Hennes huvud började fantisera om skräpmat medan hon la sig ner i gräset och slöt ögonen.
*
Har inte kommit så mycket längre. Men det är hög tid att börja från början - eller rättare än sagt börja med början. :)
//E
