Begåvad
Nu är det dags att plocka upp skrivandet igen. Den senaste veckan har jag varit bortrest, så nu när jag kommit hem igen är jag fullpackad med nya, fräscha idéer.
Jag satt och tänkte igenom mina talanger här om dagen - de få jag faktiskt har förutom att föra mig fint på papper (eller i det här fallet, på skärm). Min största begåvning jag har erhållit i det här livet är en enastående inlärningsprocess. Jag lär mig saker, i synnerhet praktiska, väldigt fort - nästan lika fort som ett litet barn. Jag har några bra exempel...
-När jag var liten lyckades jag lära mig att cykla på en enhjuling inom loppet av fyra dagar, och då menar jag svänga och stanna också, inte bara vingla frammåt.
-Första gången jag stod på ett par slalomskidor lyckades jag lära mig konsten. Tredje gången kunde jag åka i Svart backe, utan att ramla.
-När jag och mina vänner var på Gotland förra året när de hade Medeltidsveckan hittade vi ett stånd som sålde små träpussel (eller vad det nu heter). De delade ut små trähästar med en boll och en ring påträtt på ett snöre, som förstås satt fast i hästen. Hela poängen var att man skulle lossa ringen från hästen utan att klippa av snöret. (Det är lite svårt att förklara.) Hur som helst, jag lyckades frigöra ringen - inte bara en gång. Efter ett par gånger klurade jag ut hur man skulle göra. Det roliga här var att det stod flera andra runt omkring oss, som var mycket äldre än jag, som aldrig lyckades lösa pusslet.
Dessutom har jag lagat åtskilliga saker i mitt liv, alltifrån mekaniken i varierande objekt till lite tyngre, elektroniska saker. Jag har också märkt att jag har ett "musikaliskt minne". Jag minns varenda litet ord i låttexter, och likaså musiken i sig. Och då menar jag varenda sång jag någonsin har varit intresserad av. Det omfattar en del.
Så när jag tänker efter. Jag är begåvad trots allt...
Jag satt och tänkte igenom mina talanger här om dagen - de få jag faktiskt har förutom att föra mig fint på papper (eller i det här fallet, på skärm). Min största begåvning jag har erhållit i det här livet är en enastående inlärningsprocess. Jag lär mig saker, i synnerhet praktiska, väldigt fort - nästan lika fort som ett litet barn. Jag har några bra exempel...
-När jag var liten lyckades jag lära mig att cykla på en enhjuling inom loppet av fyra dagar, och då menar jag svänga och stanna också, inte bara vingla frammåt.
-Första gången jag stod på ett par slalomskidor lyckades jag lära mig konsten. Tredje gången kunde jag åka i Svart backe, utan att ramla.
-När jag och mina vänner var på Gotland förra året när de hade Medeltidsveckan hittade vi ett stånd som sålde små träpussel (eller vad det nu heter). De delade ut små trähästar med en boll och en ring påträtt på ett snöre, som förstås satt fast i hästen. Hela poängen var att man skulle lossa ringen från hästen utan att klippa av snöret. (Det är lite svårt att förklara.) Hur som helst, jag lyckades frigöra ringen - inte bara en gång. Efter ett par gånger klurade jag ut hur man skulle göra. Det roliga här var att det stod flera andra runt omkring oss, som var mycket äldre än jag, som aldrig lyckades lösa pusslet.
Dessutom har jag lagat åtskilliga saker i mitt liv, alltifrån mekaniken i varierande objekt till lite tyngre, elektroniska saker. Jag har också märkt att jag har ett "musikaliskt minne". Jag minns varenda litet ord i låttexter, och likaså musiken i sig. Och då menar jag varenda sång jag någonsin har varit intresserad av. Det omfattar en del.
Så när jag tänker efter. Jag är begåvad trots allt...
