Skapande & Skrivande
Idag fick jag en hel bok ur en mening. Det bara kom till mig, som en blixt från klar himmel. På mindre än en sekund forsade idéer ur min hjärna utan att jag kunde göra något åt det - för så är jag av naturen.
"Gabriel blev rasande."
En enkel mening. Först dök namnet upp. Gabriel. Det var ett okej namn, så jag tänkte att jag kanske kunde ha med det i något av det jag redan håller på med. Men så slank den där meningen in i mitt huvud. "Gabriel blev rasande..." Och sen fanns det ingen stopp på alla idéer och tankar min hjärna bara öste ur sig. En huvudkaraktär dök upp - en ung kvinna. Och så Gabriel förstås - han som senare skulle bli rasande över något. Så vem var den där Gabriel? Ju mer jag funderade, desto mer detaljer fick jag. Han var attraktiv. Jag blev intresserad av honom - en människa som inte ens existerade och som jag knappt visste något om. Det enda jag visste var att jag tyckte om honom. Gabriel... Vem var han egentligen? Han var ett mysterium som jag tänkte lösa.
Lite senare hade jag funderat mer om huvudkaraktären. Det var hon som skulle "råka ut" för Gabriels charm och attraktion. Men vem var hon då? Hon hade ju inte ens ett namn.
Denne namnlösa person visste jag var studerande. Dessutom var hon inte som alla andra - som det brukar vara i böcker. Men just den här namnlösa studenten hade en obotlig sjukdom - knappast dödlig, men inte heller något man blir av med. Något medfött, skulle jag tro. Hon var annorlunda!
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer trasslade jag till det. Annorlunda? Hur blir en människa annorlunda idag? Utstött, mobbad, utfryst, osedd - ja, vad krävs för att man ska bli så? Hon var illa omtyckt och utan vänner. Vad var det för fel på henne?
Jag hade kört fast, som så många gånger tidigare. Men det hindrar knappast mig från att ta reda på mer om den utstötta, namnlösa huvudkaraktären, och den mystiske Gabriel som intresserar mig så. Jag har en känsla av att det här kommer bli ett långtidsprojekt i framtiden. Förhoppningsvis i alla fall.
"Gabriel blev rasande."
En enkel mening. Först dök namnet upp. Gabriel. Det var ett okej namn, så jag tänkte att jag kanske kunde ha med det i något av det jag redan håller på med. Men så slank den där meningen in i mitt huvud. "Gabriel blev rasande..." Och sen fanns det ingen stopp på alla idéer och tankar min hjärna bara öste ur sig. En huvudkaraktär dök upp - en ung kvinna. Och så Gabriel förstås - han som senare skulle bli rasande över något. Så vem var den där Gabriel? Ju mer jag funderade, desto mer detaljer fick jag. Han var attraktiv. Jag blev intresserad av honom - en människa som inte ens existerade och som jag knappt visste något om. Det enda jag visste var att jag tyckte om honom. Gabriel... Vem var han egentligen? Han var ett mysterium som jag tänkte lösa.
Lite senare hade jag funderat mer om huvudkaraktären. Det var hon som skulle "råka ut" för Gabriels charm och attraktion. Men vem var hon då? Hon hade ju inte ens ett namn.
Denne namnlösa person visste jag var studerande. Dessutom var hon inte som alla andra - som det brukar vara i böcker. Men just den här namnlösa studenten hade en obotlig sjukdom - knappast dödlig, men inte heller något man blir av med. Något medfött, skulle jag tro. Hon var annorlunda!
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer trasslade jag till det. Annorlunda? Hur blir en människa annorlunda idag? Utstött, mobbad, utfryst, osedd - ja, vad krävs för att man ska bli så? Hon var illa omtyckt och utan vänner. Vad var det för fel på henne?
Jag hade kört fast, som så många gånger tidigare. Men det hindrar knappast mig från att ta reda på mer om den utstötta, namnlösa huvudkaraktären, och den mystiske Gabriel som intresserar mig så. Jag har en känsla av att det här kommer bli ett långtidsprojekt i framtiden. Förhoppningsvis i alla fall.
//E
Kommentarer
Trackback
